Hej! En fråga. Jag tränar 5 dagar i veckan, ganska mycket konditionsträning. Eftersom jag tränar mycket så har jag också ganska mycket muskler. Jag har fått en del kritik från mina föräldrar som tycker att jag väger för lite. Jag väger 50 kg och är 165 cm lång. Du som är medveten om kost och hälsa, anser du att 50 kg är en för låg vikt? För personligen så trivs jag bra. Vad väger du och hur lång är du? Kan du inte skriva lite om vikt osv. Folk är så rädda för att berätta vad de väger.
SVAR: Hej Isabelle! Jag väger 55-57kg och är 166. Så lika lång som dig men väger 5-7kg mer vilket är ganska mycket. Vi alla är olika men hade jag vägt 50kg hade ja definitivt varit uderviktig. Så jag tycker du ska lyssna på dina föräldrar då de vet hur du brukar se ut och ser dig utifrån. Det är lätt att man blir blind själv. Sedan lyssna också på hur din kropp mår? Är du pigg? Har du energi? Utvecklas du i din träning? Har du din mens kvar?
Som sagt så är vi alla olika och för mig hade 50kg varit för lite. Till och med 54kg kan jag tycka är på undre gränsen för mig då min kropp består till stor del av muskler och muskler väger ju mer. Jag brukar försöka hålla mig på 55kg och upp för att må som bäst.
Men jag skulle verkligen rekommendera att ta dina föräldrars ”varning” på allvar och känna efter. Det skulle absolut inte skada om du gick upp några eller fler kilon. Kramis
Jag är 168 och väger idag ca 62 med stor andel muskler, och för några år sen vägde jag 53 kg pga väldigt strikt kost och mina föräldrar påpekade oxå att jag va för tunn, själv kunde jag inte se det då men när jag ser bilder nu inser jag hur det verkligen var. När nära och kära reagerar så tror jag det är bra att ta det till sig, ingen vill ens bästa mer än ens föräldrar <3
Hej Ida,
Jag har kanske en udda fråga…
När jag springer får jag asont i magen. Speciellt efter. Då måste jag gå på toaletten och sen är jag ”dålig” en stund efter. Detta inträffar speciellt om jag springer längre distanser 8 km och uppåt. Spelar direkt ingen roll om jag ätit precis innan eller springer på i princip tom mage.
Vad kan det här bero på? Är det så enkelt som att all mat skumpar runt i magen och vill ut bara?
Åh, jag har precis samma problem i perioder! Speciellt vid längre distanser, och trots det är jag en van löpare som sprungit mycket i många år. Har liksom du Lisa, provat det mesta, men undrar också vad det kan bero på. Trodde jag var ensam om problemet…..
Fenomenet kallas löparmage och är väldigt vanligt, tror nästan alla löpare har blivit drabbade någon gång, vissa oftare än andra =) Men googla löparmage så kanske ni hittar något som hjälper er =)
Oftast vill föräldrarna bara väl ( men tyvärr inte alltid som ens föräldrar borde ha blivit föräldrar, men det är en annan sak ). Men jag mår hur bra som helst och är 168 cm och ligger på runt 51,5 kg. Jag har under flera år försökt jaga kg efter kg men har insett att det inte är någon idé att jaga dessa kg som jag tidigare ville gå upp. Jag når inte dit. Min kropp säger att inte över 52 är vad jag ska ligga på. Men från början kunde jag inte trivas med den vikten eftersom jag vet att den är låg, men som en kompis inom sjukvården sagt till mig flera gånger ” du kan göra exakt vad du vill och du kan ära vad du vill så lägg inte mer energi på att jaga kg. Det mår du inte bra av ”. Och det stämmer. Sen jag slutade jaga kg mår jag hur bra som helst.
Hej Ida,
Vid 15 års ålder fick jag ätstörningsproblem och hann aldrig få igång min menstruation. I år fyller jag 19 år och har fortfarande aldrig fått mens. Jag är frisk från anorexin men är forfarande ganska lågviktig p.g.a svåra magproblem. Min livmoderslemhinna är tunn och jag har låg östrogennivå.
Min läkare på kvinnokliniken är nästan helt säker på att den uteblivna menstruationen beror på undervikt. Men eftersom jag troligtvis har haft låg östrogennivå under många år så säger han att jag inte har råd att vänta längre, eftersom risken är stor att jag drabbas av benskörhet. Han vill att jag ska påbörja en östrogenbehandling, antingen i form av p-piller eller samma typ av behandling man ger till kvinnor i klimakteriet, för att förebygga benskörhet.
Jag vill självklart att min kropp ska komma i balans och jag vill inte drabbas av benskörhet. Men jag vill inte heller ta hormontillskott…
1. Riskerar jag verkligen att drabbas av benskörhet?
2. Kommer en östrogenbehandling verkligen att förhindra osteoporos?
2. Vad finns det för alternativ till östrogenbehandling för att balansera mina hormonnivåer, förebygga benskörhet och få igång min menstruation?
Ni med egna erfarenheter av detta får gärna dela med er.
Kram
Jag är i en liknande sits. Det skulle vara guld värt Ida om du vill ta upp det här i ett inlägg, speciellt punkt 3. Många kramar
Ni borde verkligen ställa dessa frågorna till läkare/barnmorskor som har koll!
Ät ordentligt, håll er lagom aktiva och lyssna på er läkare!
Hej! Jag är ingen expert på området men jag vet att många läkare och barnmorskor förspråkar östrogenbehandlingar fastän det ytterst sällan är lösningen på problemet!! Jag skulle vilja rekommendera dig att gå på en hormonkurs med en fantastisk kvinna som heter Marianne, hon är extremt kunnig inom området och vet många saker som inte de flesta läkare har någon aning om. Jag har varit på hennes kurs en gång och även haft kontakt på henne på andra sätt, och det har varit så lärorikt! Hon ska ha en del kurser nu i närtid så jag tycker verkligen att du borde kolla in detta. Hon har en hemsida där man kan boka in sig på en kurs http://www.vitallyft.se/
Hoppas du följer mitt råd och att du blir helt frisk!!
Många kramar
Emma
Är det farlig att gått upp 20 kg på ca 7-8 månader, jag behövde få lite fett på mig men jag tyckte allt blev fel. nu är jag mer åt det tjocka hållet och magen är jättestor. Inte någto jag bara tycker utan den är det. jag är 154 cm.. och rör inte på mig så mycket, men jag bara överäter och behöver hjälp!
Jag är också 166cm och när jag vägde 52-53kg såg jag förfärlig ut och då var jag inte ens underviktig! Nu väger jag som du Ida, runt 55-57, och ser MYCKET bättre ut och har ork att träna, plugga och leva! Ta tag i det du som frågade!!
Hej! Ville bara flika in att jag är 166cm låbg och väger 49kg. Det kan låta som lite men jag tränar runt 3 gånger i veckan och äter väldigt mycket (får till och med höra från många andra att jag äter mycket) men jag är naturligt smal och mår toppen, 50kg behöver inte nödvändigtvis vara underviktigt 🙂
Vi ser ju alla olika ut. Jag är 167 och väger mellan 68-70 kg. Enligt bmi är jag överviktig men jag tränar flera ggr i veckan och äter bra mat. jag vägde för några år sedan runt 60 kilo men då mådde jag inte alls bra. Jag mår mycket bättre nu när jag väger 68-70 och det är så jag ska väga för att må bra iallafall 🙂
Alltså det där med vikt är högst individuellt.. Det är skillnad från om tjejen som skriver är naturligt smal eller om hon medvetet bantat sig ned till undervikt och det är då man bör lyssna på varningsklockorna. Är 165 cm och ser frisk ut i allt mellan 52-65 kg men det är utifrån hur jag är byggd och för andra kanske det är mer eller mindre . Min kropp trivs tyvärr bättre på den övre skalan vilket jag har haft grymt svårt att acceptera och försökt med olika medel förändra men har lärt mig under åren att kroppenshormonbalans är riktigt känslig och vad för strikt kost och träning kan göra.
Jag är 18 år och har under hela mitt liv varit lite underviktig. När jag var yngre var jag jätte kräsen haha, så jag åt ju inte så mycket.. Ungefär när ja var 12 år bestämde jag mig för att börja träna för att gå upp lite, började springa typ varannan dag. Detta funkade ju såklart inte haha. Men visste ju inte så mycket om träning då. Det gick ju sådär men när jag blev 16 bestämde jag mig för att nu ska jag gå upp. Vägde ca 55 kg (var inte underviktig men ville bara gå upp för att jag mådde dålig för jag kände mig så smal) och ville nå vikten 63 kg. Jag började äta mer o försökte klämma in mycket mellanmål o så. Jag började även träna på gym och nådde tillslut min drömvikt. 169 cm lång och vägde 63 kg när jag va typ 17. Men jag pendlar mycket i vikt o varje gång jag vägde mig så kunde jag ha gått ner 2 kg igen. Mådde inte bra eftersom jag tänkte på det så mycket. Så i somras så slutade jag träna på gym o började träna mer hemma, slutade övertänka på min kost, jag väger just nu 57 kg men mår bättre än nånsin.
Tycker som du Ida sa att man också ska känna efter själv. Det viktigaste är hur man mår inte hur man ser ut 🙂