Hej Ida! Jag älskar din blogg för den peppar alltid mig. Nu är jag hemma och är sjuk o då är det de bästa tillfället att kolla in den! Jag har ett litet problem som jag skulle behöva lite hjälp med av dig kanske? Jag har en kompis som skryter rätt mycket om vad hon kan.
Jag har alltid varit några snäpp bättre än henne på nästan allt men jag har lite svårt för att lyckas med spagat. Det skryter hon om jättemycket och det får liksom inte mig att må bättre… Nu har hon också börjat att typ kopiera mitt liv t.ex att hon börjar på min dans som jag helst inte ville att hon börjar med, hon har också börjat på min gymnastik och det är inte kul får där säger hon bara “åh Anna! Nu kan jag flickis” mm. Hon försöker också att ta min bästa vän ifrån mig. Som en gång förut när hon ljög om att min bästa vän sa att hon inte tyckte att det va kul att va med mig och det tycker inte jag är skysst!! Hon kopierar också såna småsaker som att köpa samma väska o andra saker. Jag skulle behöver något tips på hur jag ska tänka när jag umgås med henne. För att jag inte ska bli sur elr ledsen. Sååå tacksam för svar!!
(I min klass är det också så att man ska ha stora bröst o sånt men eftersom att jag tränar 5 dagar i veckan så har inte jag stora bröst. Jag tycker att alla killar i klassen överdriver jättemycket om de här för de är bara 12 o snart 13 år. Det skulle vara skönt om det nån gång fanns en kille som inte brydde sig om det!!)
SVAR: Hej Anna oc tack snälla för din kommentar! Jag förstår vad du menar då jag själv haft många kompisar som beter sig som din vän. När jag var yngre så blev jag superirriterad på när någon härmade mig men nu har jag lärt mig att ta det som en komplimang istället. Ja menar om någon vän köper samma kläder, kopierar mina recept, när andra bloggare kopierar min veckans utmaning eller som nu senast när biggest looser kopierar min veckans utmaning så tar jag det som en komplimang för då tycker de att jag gjort något bra och inspireras av mina idéer. Din vän kanske inte erkänner det men hon ser antagligen upp till dig och tycker du är häftig och vill vara som dig. Så även om du blir irriterad så ta det med ett leende och tänk på att hon bara ser upp till dig och försök ha kul tillsammans både på dansen och gymnastiken.
Det där med killar och bröst kommer att gå över. Just i den åldern är det väldigt spännande med just bröst men som sagt så går det över när killarna växer upp och blir lite mer mogna så bry dig inte om det. Du är fin som du är! Kramis
//English: Question/answer in swedish. Use google translate.
gud så sött!!!! Hoppas det går bra för Anna!
Ja man kommer ihåg hur det var på den tiden när man läser kommentaren 🙂
Har någon tips på huskurer när man är sjuk? 🙂
Sova, äta, dricka vila 😀 haha, de är de absolut bästa botemedlet. Krya på dig! Kramis
Hej Ida! Tack för du inspirerar varje dag med din blogg! Kan du inte skriva lite mer om din rotationskost? Försöker googla men får inte fram något som jag tycker är bra. Visst är grundupplägget att man ska rotera maten var 4e dag? De svåra tycker jag kan vara protein källorna. Eller framförallt att inte äta ägg varje dag (då de för mig är en smidig och snabb protein källa till mellis mm). Kan du ge lite tips. Äter inte rött kött eller mjölk/gluten/socker.
Hoppas på svar 🙂
Kram
Ja man roterar maten var 4e dag och då roterar jag den mat som jag tål var 4e dag och det är skitsvårt men funkar. Jag åt också ägg varje dag flera gånger innan men när jag gjorde testet fick jag reda på att ägg var en av de saker jag var mes överkänslig mot så nu äter jag aldrig ägg. De första veckrna var riktigt svåra men det har verkligen lett till att jag hittat nya vägar och maträtter, så jag har sett det som en kul utmaning. Jag har en läkare som hjälper mig med allt det här och som har gjort ett ImuPro test Finns bara i tyskland) och där har jag fått all min info. Om du är intresserad så följ mig i Mikz –> http://getmikz.com/wargpower
där jag skriver matdagbok varje dag. 😉 Kramis
Hej Ida! Nu det senaste har flera av mina vänner blivit allt mer intresserade av att träna och äta hälsosamt. För mig som alltid varit noga med det är det en stor fördel, då det blir enklare att äta samma mat etc. De frågar mig ofta om träningstips, vad som är nyttigt och onyttigt osv och det är förstås jätteroligt att de känner att de kan fråga mig om sånt. Samtidigt har jag märkt att flera av mina vänner begränsar vad de äter mer och mer och försöker gå ner i vikt, trots att flera av dem redan är riktigt smala. Jag har själv haft en ätstörning men är nu helt frisk och vill absolut inte att även de ska behöva gå igenom något så jobbigt. Hur gör jag för att vara en bra förebild som kan inspirera till ett hälsosamt liv, helt utan tvång och jobbiga tankar? Jag vill inte att de ska tacka nej till godiset för att slippa ångest eller träna för att gå ner i vikt – jag vill att de ska göra det för att må bra och inget annat! Hoppas att du förstår min fråga och att du kan ge mig lite tips.
Massa kramar och tack för en riktigt bra blogg!
Hej fina du och jag förstår absolut din fråga! Kanske kan du prata med dem om vad du varit med om och informera dem om vad som kan hända om man inte äter ordentligt mm. Tyvärr så är det svårt att förhindra som vän och det bästa du kan göra är att hela tiden finnas där som stöd. Förhoppningsvis kommer dina vänner på bättre tankar snart. Kram Ida
Hej Ida, tänkte höra med dig om du har några tankar kring detta. Förut åt jag socker kanske en gång i veckan men jag är som du, väldigt känslig mot både gluten, laktos och sötsaker, det tar alltså någon dag dag innan magen blir ”till rätta” igen. Sötsuget satt också i ett par dagar efteråt innan det försvann (också en störande följd). Nu har jag inte ätit socker på ca tre veckor, mest för att jag inte varit sugen och att det inte blivit så att vi köpt hem några sötsaker, då blir det att varken jag eller min sambo äter. Har istället gjort nyttiga chokladbollar med dadlar och andra godsaker som helt enkelt blev himmelska! Och både sötsuget och magen förblev intakt. Detta är såklart mycket skönt, men en sak jag har märkt är att min matlust har försvunnit lite med sötsuget. Är liksom inte sugen på någon speciell maträtt när det ska lagas middag och känner att glädjen till mat inte är lika stor. Älskar ju riktig, näringsrik mat, men nu för tiden har passionen för mat i allmänhet minskat. Förut kunde jag lyssna på min kropp och när den var hungrig så åt jag. Nu är det nästan så att jag måste anstränga mig för att få i mig det jag behöver då jag tränar 5-6 ggr/vecka. Känner du någon gång liknande? Att suget efter mat kan svikta lite? I övrigt tycker jag det är himla skönt att inte gå runt och tänka på mat hela tiden, bara det inte blir så att jag glömmer bort att äta (gillar ju tanken att lyssna på sin kropp och dess behov och agera därefter).
PS. Tack för en fantastisk blogg! Du är guld.
🙂 Tack <3
Ja jag gillar också att lyssna på kroppen men ibland är jag heller varken hungrig eller sugen men jag vet att min kropp måste ha energi om jag ska orka träna och bygga muskler så ibland äter jag ändå. Äter alltid frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmat även om jag är hungrig eller ej. Bara att göra det så an får i sig det man ska ha 🙂 Försök att laga mat som du gillar och testa nya recept. Kolla min app för lite tips 🙂 Kramis
Haha! Åh så gulligt. Hoppas verkligen det vänder för Anna snart.
Ja så söt 🙂
Hallå Ida!
Superinspirerande blogg har du! Jag har nyligen börjat med crossfit och jag älskar det. Har aldrig sett så mycket resultat i min träning som jag gjort de senaste månaderna och aldrig känt mig så pigg och glad. Men när jag börjat träna har jag stött på ett problem då vi kör team på 2 pass. En av mina kompisar har nu också börjat och vill nu boka in varje pass tillsammans med mig så att hon har någon att köra med. Hon är ny och känner sig nog ganska osäker över att våga gå dit på pass själv. Jag tycker det är kul att träna med henne, men inte när vi kör AMRAP (as many rounds as possible) och team på 2 eftersom att vi befinner oss på helt olika nivåer. Efter passet vill hon typ spy och jag känner att jag inte fått ut något av min träning, då tempot är så segt och det blir så mycket vila för mig. För henne är det jättejobbigt men hon får säkert mycket ut av träningen. Sen måste jag hela tiden förklara hur alla övningar utförs och under passet kan hon komma och fråga. Jag är liksom där för att träna och nå mina mål men det känns som att hela denna situation hindrar min utveckling och det tar musten ur mig. Och jag skäms över mig själv för att jag blir irriterad på henne, då hon inte verkar fatta och då hon är så osäker och seg. Jag är som hennes trygghet på något sätt. Det jag undrar är hur man kan säga till henne på ett snällt sätt att jag vill köra pass ensam också och byta ”partner/träningskompis” då och då, och att om vi ska köra tillsammans så måste hon hålla ett högre tempo. Det här är jättejobbigt för mig och det tar så mycket energi. What to do!? För jag vill verkligen inte såra henne.
Oh jag förstår ditt problem. Jag tycker du ska säga till din kompis som det är och att ni kanske kan byta träningspartner ibland. Jag är ganska ärlig av mig så jag hade sagt det rakt ut på ett lite skämtsamt sätt. Kanske sporrar din kompis att bli ännu bättre och slå dig 😉 Kramis
Hur vet du att Biggest Loser härmade dig?
Hejsan svejsan Ida! Älsar din blog, det är skönt att ha en träningsförebild som inte tränar på gym 6 gånger i veckan. Jag ska om bara några veckor göra en massa antagningsprov till olika dansgymnasium. HJÄLP! Har dansat show en gång i veckn i 8 år men har tyvärr inte tagit några danslektioner senaste läsåret då skolan tagit över min fritid. har under denna tid hunnit bli lite stel i musklerna och tappad lite teknik. Har du några bra tips på övningar som kan förebereda mig? Kramis 🙂
Jag hade också en kompis som härmade mig i allt.Hon köpte samma kläder och då jag köpte ganska mycket kläder och inte tog på mig de nya på en gång så gick hon och sa att jag härmade henne då hon hann visa upp sig i de först. Hon ville att jag skulle gå utan tex jacka så vi inte såg ut som kopior, när det var hon som köpt den efter mig. Vägrade naturligtvis. Sen ville hon alltid se vad jag skrivit på skolarbeten innan jag lämnade in de. Upptäckte sen att hon kopierat delar av mitt arbete och lagt in i sitt. Hon blev arg när killar var intresserade av mig och inte henne. Ja det var inte kul. Det som gjort allt bättre är att vi inte umgås lika mycket och det har faktiskt hjälpt mycket. Jag blir inte irriterad över hennes sätt då hon inte kan härma lika mycket då vi inte umgås jämt. Sen har har Ida en poäng i det hon skriver med om att du får ta det som en komplimang att hon vill vara som du.
Sen tänkte jag på det Anna skrev om stora bröst… Alla dina klasskamrater har knappast stora bröst utan pushup bh eller tshirt bh som ger intrycket av stora bröst. Hoppas det löser sig för dig med kompisen! Skriv gärna och berätta hur det gick!