Godmorgon från Marbella! Nu har vi varit borta från Stockholm i 7 veckor och jag trodde verkligen att jag skulle längta tillbaka så mycket, men jag kan säga som så att jag hade inte haft något emot att vara borta ett år till. Haha. Vill verkligen inte åka hem nu. Får trösta mig med att vi ska tillbaka om drygt 1,5 månad igen. Ska bara hem och släppa en bok, spela in en ljudbok, lansera 20 nya produkter, hålla i butiksevent, ha 2 lanseringsevent, spela in en produktion på 3 dagar till ett stort samarbete, medverka i nyhetsmorgon, göra massa intervjuer, medverka på bokmässan och mycket mer! Måste även inreda lägenheten då vi ska flytta kontoret in i nya glasrummet och Elvis rum till kontoret.
Skitkul med massa jobb men har ångest för att jag inte kommer kunna hänga lika mycket med Elvis som innan. Året som har varit så har jag jobbat när han har sovit på dagarna och kvällarna och max varit borta 1-2 timmar i sträck på möten någon gång ibland. Det är egentligen inte hållbart då det varit otroligt stressigt plus att jag inte kunnat hålla fokus. Så för min egen hälsa måste jag nu ge mig tid för jobb på dagtid. Men ska försöka boka in heldagar här och där med honom för att hänga + att vi i oktober och halva november kommer hänga hela dagarna i Marbella sedan. Så inget synd om mig!
Nu ska jag njuta av denna dagen! Puss, I
Visst är det något helt annat om man är i värmen och solen? Avstressande❤️
Njut✨
Nästan alla föräldrars dåliga samvete över att inte kunna vara med sina barn så mycket som man önskar. Det är hemskt att det ska behöva vara så att man ska känna att jobbet (som man mycket väl kan älska) ska ställas mot sitt barn. Även om man logiskt vet att barnet har det bra, gör det ont att inte kunna vara med sitt barn 24/7 speciellt när de är små. Det är först nu med tonåring som jag känner att det inte är lika stort dåligt samvete längre, då pluggade jag ändå från det han var 10 månader till 8 år. Ändå de där gångerna jag var i skolan, jobbade extra gnagde alltid samvetet där. Även när jag jobbade de första åren 75 och 80% under hans skolår. Nu när han är tonåring så är det annorlunda, jag jobbar fortfarande 75% och pluggar sedan 50% är hemma 1,5 dagar i ”arbetsveckan”. Men han är mer med vänner numera, och det känns okej. Värre var åren när han var liten, tyvärr skulle jag säga är det nästan alla föräldrars jobbigaste sak att göra att lämna sitt barn för att jobba. Oavsett om det är till partner, släkting, föris, fritids eller dagmamma. Biologin och flockbeteendet vill ju att vi ska vara tillsammans alltid, så ser dock inte samhället vi lever i ut tyvärr.
Alla kommer skriva att det känns bättre, man släpper det. Visst det är kul på jobbet, men för _alla_ är det inte så att man släpper känslan av att sakna och vilja vara med sitt barn, man pratar dock inte om sånt då det inte är ett ”okej” beteende att sakna.
Jag blir otroligt nyfiken på hur ni gör med boendet här i Stockholm när ni bor i Spanien så länge? Hyr ni ut den medan eller har ni råd att betala hyra på två ställen? Kan du inte dela med dig av hur det funkar, hur man gör, hur det är att ha två boenden? Vore så tacksam, för jag vet att många köper hus/boende utomlands men ingen berättar hur man gör med hyrorna/månadskostnaderna?
De har köpt huset i marbella så ingen hyra, samma gäller med deras lägenhet 😉
Hyrorna/månadskostnaderna skrev hon. Bara för man har köpt en lägenhet bor man inte gratis ☺️