Godmorgon vänner! De senaste månaderna har jag haft massa tankar snurrandes i mitt huvud. Så mycket frågor om både privatlivet och jobbet som jag inte hittar svar på. Först är det det här med boende. Jag älskar våran lägenhet så mycket och får ångest av tanken att sälja den, samtidigt som jag vet att den inte är optimal att ha barn i och att vi kanske borde köpa ett hem som har närmare till natur och inte bara har stora vägar och asfalt utanför. Dels för att det är lättare för mig och Alex att underhålla lillen men också för hans skull senare i livet. Vart ska han lära sig cykla? Vart är gräsplätten han ska spela fotboll på? Vart är träden han ska bygga kojor i? Vart ska han springa genom vattenspridaren och vart ska han gå för att bara gå ut och leka en vanlig dag efter skolan? Jag skulle aldrig våga släppa ut honom själv här och närmsta gräsplätt (Humlegården) är 20 min gångväg här från och inte direkt den bästa ”naruren” heller. Haha. Blir liksom ett projekt varje gång man ska gå ut och leka. Ni fattar. Jag kanske tänker för mycket och det kanske går toppen att växa upp i stan men kan inte släppa de här tankarna.
Vi var inne på att skaffa hus ett tag men har kommit på att det inte är för oss, inte just nu i alla fall. Har hittat en lägenhet som är väldigt nära stan men som är otroligt barnvänligt. Har kollat i området i många år men det har aldrig dykt upp en lägenhet jag gillat, men nu har det. Vi kollade på den i söndags och jag gillade den verkligen men INGEN lägenhet är som den vi bor i nu. Kan man ta den här lägenheten och flytta den till ett lugnt grönområde hade jag varit så himla nöjd. Haha.
Vet inte vad jag vill med det här inlägget men har ni tips och råd på hur jag ska resonera så kom gärna med de. Någon som bor i Stockholms innerstad som uppfostrat barn här? Eller någon som varit i liknande situation?
Gumman, jag skulle säga att ni inte ens behöver flytta. Allt det du skrev, om vart han ska lära sig cykla, bygga kojor, springa i vattenspridare etc, det kan han göra i Spanien. Se det som att ni kan erbjuda han två sidor, den ena sidan med stan, nära till allt och lägenhet och den andra sidan med husliv, gräs, pool etc.
Många människor växer upp i stan och kan ändå cykla, leka i parker etc. går man dessutom på förskolan så är det parklek hela dagarna, så när han kommer hem kan det vara skönt att just bara vara hemma.
Jag skulle inte flytta än.. Jag skulle ge det ett tag till, njuta av parker, vatten, kojor och allt vad det är i Spanien och ha ett annat liv här i Sverige. Håller det inte om några år så kan du ta beslut då.
Jag hade inte tänkt på det.. men vad smart!! Han har ju Spanien!!
Har själv inte vuxit upp i stan och bor för tillfället på landet utanför Linköping, så kan ju inte svara hur det alternativet skulle vara. Men som jag skulle resonera är att ingen lägenhet är bättre än att skapa en fin barndom åt sitt barn. Och inte så att man inte kan ha det i stan, men det verkar ju som att ni gärna vill ha närhet till natur och så, så att det är lättare att komma ut och även att Elvis kan leka ute mer själv även när han blir äldre. Lägenheter går att fixa till och göra fina och så att de känns som hemma. Så om ni hittat en i ett område ni gillar, så skulle jag ha satsat på den😊
Trollbäcken Tyresö är ett härligt område och inte jättelångt ifrån stan! 🙂
Ååh känner så igen mig i det du skriver, inget jag funderade på alls före barn men när första barnet väl var fött fick jag precis likadana tankar som du. Är själv uppvuxen i hus en bit från närmsta stad, vilket är likamed inga jämngamla vänner i närheten. Så ville jag inte ha det för våra barn men ville ändå kunna ge dem en barndom där man bara kan öppna dörren och gå ut för ett leka på gården. För oss var beslutet att köpa hus efterhand helt rätt men väldigt skrämmande först med både ansvar och den tid som det tar. Vi hittade vårt drömhus i ett villaområde, där både natur och vänner för barnen finns nära samt endast någon kilometer in till stan. Nu bor jag i Finland så kan inte tipsa om område. Men det jag ville säga är att fast det först kan kännas som mycket med ett eget hus så växer man in i det och de flesta saker kan man ju få hjälp med. Vi har tex en liten tomt som är väldigt lättskött och när barnen blir äldre så är de ju gärna med och hjälper med snöskottning och gräsklippning 🙂 angående huset fixat vi själva det vi hinner/kan och resten tar vi in folk som fixar. För mej har huset gett mera frihet och glädje och det blir bara skojigare ju äldre barnen blir, de är just nu 1 och 4 år.
Självklart kan barn ha en helt fantastisk uppväxt även mitt inne i stan men det är en enorm frihet att bo lite utanför. Vi bor i ett villaområde med en allmänning och en lekpark precis på andra sidan tomtgränsen. Vår femåring hänger själv med sina kompisar i lekparken (som vi ser inifrån) och knackar själv på hos kompisar som bara bor något hus bort, det hade han absolut inte kunnat göra mitt inne i stan😊 Man behöver verkligen inte bo i hus om man tycker att det för mycket jobb, en lägenhet utanför stan med mycket natur i närheten låter underbart👍
En vän till mig bor i en superfin lägenhet/radhus nära naturen i Norra Djurgårdsstaden. Hade jag haft barn hade jag helt klart kunnat tänka mig att bosätta mig där.
Flyttar själv ifrån stan nu när jag fått barn, (För 7mån sedan) fick panik av att inte enkelt kunna ta mig ut 😂 älskar naturen och gillar inte alls tanken av att hon ska växa upp så nära stan, ni kan ju alltid flytta tillbaka till stan när han blivit äldre och inte går ut och leker på samma sätt?
Jag är själv uppvuxen med naturen precis utanför.
Hej!
Satsa på ett hus, det tror jag skulle passa er. Upp med staket och Elvis kan springa omkring där hela sin barndom och ni kan slappna av på ett helt annat sätt. Grilla i trädgården, plocka äpplen, kanske ha en pool i framtiden och det blir eran alldeles egna oas som ingen annan klampar in på. Parker i all ära men det är ju inte privat för fem öre.
Ni kommer säkert ändå välja att köpa hus, så varför vänta.
Hm, jag bor själv långt ut på landet, med partner och 6mån bebis, i hus. Men vi har faktiskt valt att skaffa lägenhet och ska alldeles strax flytta till Uppsala!
Vi resonerade som så att den enorma mängd tid och pengar som går åt till huset kan vi istället lägga på att göra saker med vårat barn 🙂
Och dessutom, glada föräldrar ger glada barn! Om ni älskar er lägenhet så bo kvar skulle jag säga!
Jag växte upp mitt i Vasastan. Jag ÄLSKADE det. Stockholm är en så grön stad, det finns massor med lekparker, gröna ytor och vatten. Det känns tryggt och det är fint. Vi lekte ofta med kompisar på innergården. Jag tyckte vårat hus var det finaste i Stockholm och tyckte synd om mina klasskompisar som åkte tunnelbana till skolan så att det kunde gå i en skola i innerstaden (sjukt drygt I know – jag har mognat sedan dess). Det jag vill komma fram till är att som barn så känner man absolut inte att man har en sämre uppväxt – tvärtom, jag tyckte det var spännande och roligt.
Vi har landställe i skärgården och där spenderade vi våra somrar. Det var idylliskt och underbart. Det var där jag lärde mig cykla och simma.
Jag tror er kombination med lägenhet i stan och hus i Spanien är perfekt. Gå på magkänsla. Kram från en cityråtta som också älskar natur
Hej Ida!
Jag har varit i precis samma situation fast i Helsingborg.
Vi bodde mitt i stan med alla affärer nedanför vår lägenhet som var helt fantastisk och stor precis som er. Men sen fick vi vår dotter och vi börjare längta efter trädgård och mer barnvänligt område, sen kom vår son och då börja jag få panik nästan. Mammaledig med 2 små barn plus hund, bo högst upp med en minihiss. Va svårt var gång man storhandla, fick gå långt till lekplatser och när vi rastade hunden. Svårt med parkering osv osv. Vi köpte sedan hus innan sonen var 1 år och OJ vilken frihetskänsla! Så många fördelar och barnen älskar vår trädgård. Har grannar de kan leka med och kan underhålla sig själva på ett annat sätt. Visst, vi saknar vår fantastiska lägenhet ibland men fördelarna väger upp betydligt mer. Så för vår del va hus en självklarhet. Nu är Elvis så pass liten än så är ni osäkra så ge de några år innan ni tar beslutet!