Annons
Annons


MIN HISTORIA OM ALKOHOL


Idag tänkte jag berätta min historia och relation till alkohol.

När jag var yngre festade jag på som aldrig förr och hade så himla roligt. När jag flyttade till Stockholm blev det extra mycket fest då jag var singel och tyckte det var så kul att utforska ett nytt ställe och nya människor. Ni som följt mig länge vet att jag på den tiden tränade på elitnivå och gick och utbildade mig till proffsdansare på Balettakademien. Där var det stenhård träning 6-8 timmar om dagen måndag-lördag. På den tiden var jag 19-23 år och livet lekte och jag hade inga problem med att vara ute och festa till 05.00 på morgonen och sedan gå upp kl 07.00 för att träna eller jobba dagen efter. Nu i dagsläget så skulle jag ALDRIG orka med den livsstilen och har bättre kunskap om vad som händer med kroppen när den sovit för lite och fått i sig alkohol.

Annons

När jag gick i första klass på Balettakademien utvecklade jag en ätstörning och att vara ute och festa gjorde att smärtan från den försvann. Jag kunde slappna av och ha kul utan att tänka på hur jag såg ut eller vad jag fick och inte fick äta. Men det här gjorde att jag fick grov ångest varje söndag och även under veckorna och min ätstörning blev bara värre och värre. Jag började känna att situationen inte var hållbar. Jag gick i skolan och tränade 9-18 varje dag och efter skolan jobbade jag ofta extra. Sedan festade jag fredag och lördag varje helg + att jag även här jobbade extra och tog extra dansklasser. På detta så fick jag heller inte i mig den näring jag behövde och jag sov väldigt lite. Min kropp började säga ifrån och jag utvecklades inte i min dans, drog på mig skador och ännu mer ångest.

  

När jag hade tagit mig igenom halva årskurs två på Balettakademien så insåg jag att jag måste ta tag i situationen då mitt största mål och fokus var att utvecklas som dansare. Från en dag till en annan så beslutade jag mig för att sluta dricka och har sedan den dagen kanske druckit 3 gånger. På en väns möhippa och sedan på Alex och min 30års fest. Slutade alltså dricka när jag var 23 år. I min värd var det inte stort men OJ vad mycket skit jag fick ta från mina vänner. Det vi alla haft gemensam innan (fest) fanns nu inte kvar. Att gå med nykter ut i den åldern var heller inte särskilt poppis. Alla tyckte jag var löjlig och trodde att det berodde på min ätstörning att jag inte ville få i mig kalorier. Men eftersom jag är otroligt bestämd och blir sällan påverkad av grupptryck när jag är säker på min sak så bestämde jag mig för att enbart hålla fokus på dans och jobb och isolera mig från allt annat. Det funkade toppen då min utbildning och jobb ändå tog upp hela veckan.

Min ångest försvann, jag tog mig ur ätstörningen och jag utvecklades massor i min dans. Kan säga att det är ett av mina bästa beslut jag tagit att utesluta alkohol. Jag kallar mig inte nykterist för jag vill inte sätta några förbud. Får jag en stark lust för att dricka någon gång så kommer jag göra det och ha skitkul men det har ju bara hänt 3 gånger på 9 år så det sker ju inte alls ofta. Haha.

För mig är det inte svårt att hålla mig borta då jag inte tycker att det är gott över huvud taget. Sedan så är det inte bra för min kropp då det är en drog och ett gift. Varför ska jag stoppa i mig det? Varför ska folk ifrågasätta mig varför jag väljer att inte dricka? Det borde vara jag som ifrågasätter dem varför de väljer stoppa en drog och gift i deras kropp?

Förr var söndagar vidriga och så ångestfyllda. Nu älskar jag att studsa upp kl 07.00 en söndag och ta emot dagen utan huvudvärk och illamående. Hur känner ni? Dricker ni alkohol? Berätta nedan er relation till alkohol?

Har ni fler frågor till mig så ställ dem nedan så kan jag svara i ett separat inlägg.

22 kommentarer till “MIN HISTORIA OM ALKOHOL”

  1. Jag blev faktiskt inspirerad av dig att sluta med alkohol. Jag har aldrig haft problem med alkohol men det har alltid varit mycket sena middagar, ”vinhäng” osv varje helg och alkoholen gjorde mig så otroligt deppig. Nu är jag inne på min sjätte ”vita” vecka och kommer från och med nu bara dricka alkohol några gånger om året om jag har lust såklart. Men det stämmer verkligen att man blir så otroligt ifrågasatt när man väljer att inte dricka, sjukt ju :S Jag har aldrig mått så bra som jag gjort under dessa veckor och bara tanken på alkohol gör mig livrädd haha, är så otroligt osugen på att bli berusad och framför allt inte bakfull haha!!

    http://www.johannagrahn.se

    1. Men åh vad kul att höra att jag inspirerat dig till ett så bra val 🙂 Stå bara på dig när alla ifrågasätter och fokusera på ditt välmående 🙂 Heja dig <3

  2. Jag går sista året på gymnasiet och om det är något en gör i gymnasiet så är det att festa. Jag har så länge jag kan minnas tyckt det varit obehagligt med alkohol. Både när andra är berusade men även tanken av att jag själv ska få i mig det. Dels för att jag har ett kontrollbehov men även på grund av kunskapen kring vad det är och vad det gör med mig. Så jag har alltid tagit avstånd från alkohol vilket i sin tur bidragit till att jag framförallt nu i gymnasiet varit väldigt utomstående då andra inte vill släppa in en om inte intresset av att festa MED alkohol finns. Detta bidrar i sin tur att jag blir ännu mer emot alkohol då jag är väldigt envis av mig. Dock finns det även en del som vill strunta i mina värderingar, falla för grupptrycket och följa normen för att vara en i gänget. Men inlägg som detta visar att det finns hopp, det finns fler som tar avstånd och det påminner mig om varför jag så länge stått på mig, så varför vika sig nu? Du är en väldigt inspirerande person för mig vad gäller kost och matvanor. Något jag speciellt tar med mig är att inte skaffa mig förbud, utan äta det jag känner för.

    1. Tack snälla för att du delar med dig! <3 I gymnasiet är det extra mycket påtryckningar och WOW vad stark du är som står på dig! Fortsätt med det för du har rätt och alkohol är inte bra för någon. Bra att du tar med dig det om förbud då det kan ställa till med osunda beteenden och tankar. Kram <3

  3. Sjukt bra och intressant inlägg!!! Jag älskar att festa eftersom jag älskar att DANSA (och träffa folk), men som du säger får man ofta kritik från andra ”varför dricker du inget” osv men man ska ju göra som man vill :))

    1. Precis! Man får ignorera de kommentarerna helt enkelt och göra det som känns bäst för en själv 🙂 Kram!

  4. Skönt att höra att det löste sig för dig! Själv är jag 19 år och har slutat dricka alkohol pga för stora mängder och otroligt mycket ångest och förstörda relationer. Har inte druckit alkohol på 6 månader och mår bättre både fysiskt och psykiskt 😄

  5. Du är en av de som får mig att fortsätta stå emot alkohol. Jag har inte riktigt samma historia som du, men känner igen mig i mycket. Jag har haft en hel del jobbiga upplevelser i samband med alkohol, och tycker att det är jobbigt att hantera. För mig har det blivit jobbigt socialt och jag ska faktiskt gå och prata med en kurator om detta för första gången om några veckor. Även om min relation till alkohol är komplicerad är jag övertygad om att det inte är något för mig, och jag håller verkligen med dig om att det är härligt at studsa upp pigg en söndagsmorgon. Tack för det här inlägget Ida, jag uppskattar så mycket att du tar upp frågan kring alkohol. Önskar att fler gjorde det. Kram <3

    1. Tack snälla för att du delar med dig och så starkt av dig att skippa alkoholen. Vill man inte så ska man alltid stå på sig <3 Stor kram

  6. Jag festar i princip varje fredag och dricker då ganska mycket och har kul med mina vänner. Klarar dock att gå upp 08 varje lördag och jobba då jag aldrig blivit bakis, så jag tänker att jag kör på så här tills kroppen säger ifrån haha.. Är bara 18 nu så jag fattar väl att kroppen kommer bli slitnare ju äldre jag blir

    1. Haha ja jag känner igen det där. Höll också på så i din ålder och fram tills 23 🙂 Men ja jag tror man blir tröttare när man blir äldre och lite mer bekväm av sig 🙂

  7. Jag dricker med måtta. Mitt nuvarande jobb har mycket middag med mycket alkohol och sena kvällar men inget tvång. Jag inser att jag mår bäst av att dricka samma sak genom hela kvällen. Att blanda olika drycker gör mig så bakis att jag tror att jag ska dö. Idag som 25 år blir jag tyvärr så bakis att jag faktiskt inte tycker det är värt att dricka så mycket så blir inte så ofta. Min syster slutade med alkohol för snart 2 år sen pga av en mag och tarm sjukdom som gör att hon inte kan hantera alkohol. Hon fick massa påhopp om hon varit alkoholist fråb arbetskamrater eller var gravid. Ingen kunde bara acceptera så konferenser osv blev inte alls roliga när alla var så oförstående.

    1. Så tråkigt när folk inte bara kan acceptera andras val :/ Hoppas hon kan ignorera det och göra det som är bäst för HENNE! Bra att du hittat en balans också, det viktigaste! kram och tack för din kommentar!

  8. Hej Ida, vill bara säga att du inspirerar mig. Tack vare dig har jag blivit vegetarian 💕 Jag är nu snart 23 år gammal. När jag och en dåvarande ex gjorde slut började jag dricka varje helg med mina vänner. Vilket jag inte mådde bra av, när jag valde bort alkoholen ville inte de bjuda mig på några fester. Jag valde då att avbryta kontakten eftersom jag ansåg att det är bara löjligt att man ska hänga upp sig på någon som väljer att avstå från världens farligaste drog. Jag har nu nästan bara druckit 3/4 gånger 2017. 2018 har jag inte snuddad på alkohol. Jag studerar till socionom och praktiserar nu på missbruksenheten och jag förstår nu vilket samhällsproblem alkohol är. Att bara se vad alkohol gör med människorna kroppar så förstår man vilket gift alkohol är för våra kroppar, vilket skrämmer än totalt. Vissa som är 40 år, och har druckit alkohol länge ser ut som de vore 70 år. Alkohol är livsfarligt och hade den införts idag hade det nog vara lika olagligt såsom narkotika preparat. Då förstår man verkligen vilken problematik det är för vårt samhälle och för dessa enskilda individer som hade fått ett bättre liv, bara om de hade avstått från alkoholen. Jag önskar att många blir mer kloka som oss och slutar med alkoholen, eller tänker lite mer på sin konsumtion av alkoholen. Försöker iallafall tänka lite varför man konsumerar alkohol och dra ner på det för man vet aldrig, alkohol kan alltid leda till ett missbruk 🌸

  9. Tycker det ör starkt att berätta om detta! Jag tror också det är viktigt att sånna som du berättar, som har en plattform med många läsare osv. Att genom att berättade om det här att du kan bidra till att det blir mer ok och mer naturligt/”normalt” att inte dricka. Jag dricker i princip inte heller (vill inte heller sätta förbud), kanske en gång per år lite grann. Det finns många anledningar, men jag vill bara inte helt enkelt, mår så mkt bättre utan. Jag hoppas det kommer en dag när press kring alkoholen blir mindre och som sagt att det blir mer naturligt att inte dricka. Det är helt klart ett ämne jag hade kunnat skriva mkt om, det är intressant, för tror det formar vårt samhälle mkt. Men som sagt, va att du tar upp ämnet!

  10. Så bra inlägg! När jag bodde i Oslo så blev det MYCKET alkohol. Var där mellan 20-23 års ålder ungefär. Men sen när jag flyttade hem till Sverige igen så ville jag få en omstart och började då med en diet som förbjöd alkohol. Och det var bland det bästa jag gjort! Jag dricker oftare alkohol än vad du gör, men otroligt mycket mindre än innan. Samt att jag nästan bara dricker rött vin för att jag tycker att det är gott till maten. Men jag tycker det är så tråkigt att det typ är norm att dricka alkohol till alla olika evenemang och fester. Det är så ofta som jag umgås med en vän som vill dricka vin eller alkohol men inte jag, och då förstår jag direkt att den personen blir lite överraskad för att det ses som något oväntat. Dessutom är det så dyrt, så ofta vet jag inte ifall det går att argumentera för det rent ekonomiskt heller.

  11. Så bra inlägg Ida!!
    Jag tycker det borde finnas något ”ord” för när man typ aldrig dricker bara typ när någon av ens bästisar fyller eller något sånt. Jag drack knappt under studenten för jag ”skyllde” på att jag hade träning dagen efter. Jag HATAR att tappa kontrollen, och har sån respekt för alkohol. Jag vill inte dricka för mycket så jag tappa kontrollen och vet inte vad jag gör, jag är livrädd för det. Därför dricker jag aldrig, eller så dricker jag bara så mycket som jag tycker går bra. Jag tål extremt mycket utan att jag ens känner något, så jag känner att det inte ens är värt att dricka, för det händer ingenting, och det är dåligt för kroppen, smakar inte gott, (någon öl kan vara god) och är bara helt onödigt. Jag respekterar självklart dom som vill dricka ofta osv. Men jag är 21 snart 22 år och är rädd för alkohol kan man nog säga, rädd för att tappa allt, inte veta vad som ska hända. Jag skulle inte kalla mig nykterist men heller inte någon som dricker alkohol, vi borde komma på något ord för att man inte vill dricka. För ofta när man är någonstans och man säger ”nej tack jag vill inte ha” så säger någon ALLTID, men varför, vad töntig du är? Då skulle de va skönt och bara ha ett ord som står för att man inte vill dricka men är ändå inte nykterist till 1000%.

    Tack för en grymt bra blogg och youtube, stort grattis till bebis, ni kommer bli superbra föräldrar! <3
    PS, er podd var extremt bra och mysig den också, good work <3

  12. Superbra ämne att ta upp. Jag är allergisk (eller överkänslig som läkarna kallar det) mot alkohol. Det har gjort att jag känt mig väldigt utanför, jag kan liksom inte dricka överhuvudtaget och har i princip aldrig kunnat det heller. Nu läser jag på universitetet och det känns väldigt ofta som att människor undviker att bjuda med mig ut på grejor, just för att de vet att jag inte kan dricka, och det är så himla lågt. Varför ska det spela roll om jag dricker eller inte? Blir så irriterad på människor…

  13. Jag drack jätte mycket fram till sensommaren 2016. Vaknade en dag och bara nej fyfan vad jag hatar detta. Min pappa hade svåra alkoholproblem och jag tröstade mig själv med att dricka själv från jag var elva år. Hemskt men sant. Samt slutade jag snusa samma dag. Den dagen var konstig för mig men min kropp ville inte ha något dåligt verkade det som.

    Efter fya-fem veckor efter så upptäckte jag att jag var gravid, detta är säkerligen orsaken till varför jag tappade suget. Hjärtat visste men inte hjärnan.

    Har aldrig kämpat med ätstörningar men haft dålig syn på alkohol. Kunde sitta själv hemma och dricka vin om jag hade en dålig. Usch.

    Just nu är jag i Thailand med min mamma samt hennes man. Sen min sambo och son. Under denna resa har jag börjat må illa varje gång jag äter kött/fisk/skaldjur. Aldrig varit en fantast av kött men ätit det när jag känt för det. Vet inte om detta är ett tecken på något men mensen är runt hörnet 😂

    Idag lever jag det bästa livet jag någonsin önskat mig! Efter tumör och endometrios i en kamp om att kanske aldrig få barn kom en Love till. Juli 2017 och jag var 22 år när jag blev mamma. Tidigt kanske för er storstadsmänniskor men mitt liv har nu börjat. Jag kommer göra allt för han ska få en fin och hälsosam uppväxt, då min egna var krokig ❤️

    Lycka till med din resa och graviditet! Kommer följa slaviskt! Kram

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)



Annons




Laddar