Alltid när jag åker iväg och befinner mig i nya miljöer och energier så börjar jag reflektera över livet då jag på något sett kan se mitt eget liv utifrån istället för att vara mitt i det. Det jag kom fram till under gårdagens yoga är att jag måste dra ner på tempot och strukturera upp mitt liv ännu mer. Jag får vara med om så sjukt mycket roliga och häftiga saker men när allt går så snabbt så hinner jag inte njuta och ibland är det så illa att jag inte ens fattat att jag varit med om något härligt. Så ska det inte vara och i mitt fall så beror det här på att jag alltid är på väg till nästa grej. När jag väl har nått ett mål så stannar jag inte upp och firar utan är redan på väg mot nästa. Jag har alltid varit sådan och har alltid haft ganska svårt att ta till mig positiv kritik. Vet inte om det kommer från mina år som dansare då man i den världen nästan aldrig få höra positiv kritik utan man får bara feedback om förbättringar då man ALLTID kan bli bättre på något. Kan vara därför jag har svårt att fira en seger, framgång eller när jag nått ett mål så har jag en inre röst som alltid säger till mig att det kan bli bättre. Eller så har det med något helt annat att göra och jag kanske måste gå i terapi för att lösa det eller så försöker jag nu börja att jobba på det själv. Jag måste säga att jag har blivit bättre med hjälp av yoga och meditation men det är en lång bit kvar. Jag vill kort och gott lära mig att bli nöjd.
Någon av er som känner igen er i de här tankarna? Är ni alltid nöjda eller är ni som mig? Har ni några tips till mig och andra som aldrig är nöjda? Dela gärna med er och berätta hur ni känner kring detta ämnet?
Jag är precis likadan! Jag är alltid påväg mot ett nytt mål, även om jag inte har klarat det första målet än! Jag tänker alltid på framtiden och vad som kommer härnäst. Jag går hos en psykolog som hjälper mig med detta otroligt mycket och när jag yogan så kan jag vara här och nu. Men i vrdagen är det otroligt svårt, man vill alltid ha det man inte har <3
Känner verkligen igen mig, är precis så jag med!
Jag känner igen mig otroligt mycket i det du skriver. Det var tyvärr så jag fick diagnosen (som egentligen inte är en diagnos) ortorexi. Strävan efter perfektion, att aldrig vara nöjd och att alltid pusha sig själv lite hårdare. Lite mer vältränad, lite bättre mat. Hemskt. Men tyvärr något som människor som aldrig är nöjda (inklusive mig själv) hamnar i.
Jag började gå till psykolog som hjälpt en del, men jag inser mer och mer att det är JAG som måste förändra mitt sätt att se på mig själv. Jag läste ett blogginlägg om att se på sig själv med kärleksfulla ögon och sluta jämföra sig själv med andra.
Jag gör ofta så att jag ska ”slå” alla i allt. Ha det bästa jobbet, vara snabbast, starkast, mest umgänge. Till slut orkar man inte mer. För mig har det hjälpt att tänka – Jag är INTE perfekt, men jag duger fan ändå. Det kommer alltid finnas människor som är snyggare, smartare, roligare. Man kan inte vara topp på allt.
En annan sak som får mig att uppskatta nuet är att göra saker som jag tycker om. Jag t.ex älskar att träna löpning. Då ser jag till att få in detta. Jag bokar en dejt med mig själv. Jag älskar att sitta på ett fik själv,läsa en bok och titta på människor. Därför avsätter jag 2h till det varje vecka.
Jag älskar att gå promenader och reflektera över hur bra jag har det – då avsätter jag tid för det.
En annan sak som jag lärt mig av min psykolog: Skaffa mål som inte är prestationsbaserade. Alltså det kan exempelvis vara: På måndag ska jag visa mina nära och kära att jag uppskattar dem. De kan vara ett SMS eller ett telefonsamtal. På tisdag är målet ska jag sprida glädje och ha ett öppet sinne, på onsdag är målet att avsätta 30 minuter i stillhet för mig själv, på torsdag är målet att söka kunskap om sånt jag gillar och bryr mig om. Fredagen ska jag ägna åt att förlåta och inte vara stolt.
Detta är bara exempel, men att hela tiden sträva efter perfektion och inte vara nöjd leder i slutändan till att vi lever våra liv i strävan om en bättre framtid och min största rädsla är att ligga på dödsbädden och känna: varför levde jag inte mer? varför oroade jag mig så? nej, då får man släppa lite på sin prestation och njuta lite mer.
Detta är dock svårt om man är en prestationsmänniska. Läs gärna lite om prestationsbaserad självkänsla med och ta hjälp av det! Jag kämpar vidare varje dag med känslan av att inte vara nöjd, det är inte lätt men jag hoppas en dag att ha ett inre som inte känner ständig press och oro.
Stor kram!!
Jag tror, precis som du skriver, att man inte får tappa bort det faktum att man faktiskt förvandlat en dröm till något verkligt, det är minst lika viktigt att stanna upp ibland och se tillbaka på hur långt man kommit. Vad är det för vits att jobba så extremt hårt och offra så otroligt mycket för att nå sina mål och visioner om man ändå inte tänkt njuta av det på vägen? I don’t see the point. Däremot är jag helt övertygad om att det är bra att inte vara nöjd, eftersom det är så man utvecklas både som person men också i det man håller på med. Hade man varit en person som ”nöjt sig” med det man hittills åstadkommit tror jag det kan vara svårt att motivera sig till att sätta upp nya mål och att lägga ner all den tid och energi som faktiskt krävs för att nå dem. Att man inte nöjer sig visar bara på en inre vilja och en otroligt stark drivkraft till att prestera mer, och det ska man vara stolt över.
Är som dig, jag är aldrig nöjd men försöker att bli det. Jagar också alltid något nytt. Försöker sluta med det och leva mer i nuet och glädjas över stunden. För min egen skull och för att må bra.
Jag hade precis en dålig presentation så vad gjorde jag då – unnade mig en långlunch! Jag försöker unna mig både när jag har gjort något bra och dåligt haha! Antingen för att pigga upp mig själv eller för att vara stolt över mig själv. Jag brukar spana in något fint och ist för att bara köpa det så väntar jag in ett speciellt tillfälle. Sedan får tex armbandet symbolisera något och varje gång jag tittar på mitt armband så påminns jag om min framgång. Det låter materiellt men det är mer symboliken som är det viktiga plus att det är roligare att ha saker som betyder något än att bara köpa. En bra sak är också att säga det högt ”jag är stolt över mig själv pga…” gärna till någon annan (en riktig vän som blir glad över ens framgång och inte anser att man skryter).
Tack för en väldigt bra blogg och bra podd! Jag ville bara säga att vi är många här som är imponerade av dig ida och allt du gör 🙂 Jag kan förstå att det kan vara svårt att stanna upp när livet går i 120 hela tiden. jag bara hålla med andra att du skulle nog inte nått så långt om du inte haft detta drivet men jag kan förstå att du känner att det är svårt att sortera när det händer så mkt. Jag Älskar själv att resa men jag har med tiden lärt mig mer och mer att stanna upp och njuta av nuet. Jag kan bara ge några tips jag har. Planera inte upp dagarn till max när du är iväg (om det är möjligt) sen vet jag att du och Viktor pratar en del om att skriva upp tacksamhets grejer och detta brukar jag och min sambo använda extra när vi är iväg på resor. Varje dag berättar vi för varandra vad man tycker är topp tre för dagen och varför. Det gör att man stannar upp, pratar om vad man gjort, reflekterar själv vad som gjorde att denna dagen blev så bra. Detta tycker jag hjälper mig att njuta mer av att vara i nuet. Dock tror jag att de flesta njuter som mest av sina resor och sådant som händer i sitt liv lite senare. Jag tror man kan njuta lite mer efter ett tag då man har lättare att försköna hur det egentligen var. då man tex glömt bort hur ont det där skavsåret gjorde, att man glömt att man blev ganska så slö och svettig i solen.när man kommit hem så kommer man bara ihåg hur underbart vackert det var att gå runt och titta på allt vacker och hur härligt och mysigt det var att ligga där i solen. Sen kan jag dock tänka mig att det är svårt i ditt jobb att inte planera in massa roliga saker, du vet det här klassiska, ”att har man inte tråkigt så vet man inte att man har roligt” 😉 jag tror det stämmer till en viss del. Lycka till Ida och tack ännu en gång och glöm aldrig hur grymt bra du är💕
Är aldrig nöjd, driver eget företag med tre band som jag promotar, jobbar heltid, har en praktik som ska avslutas, driver ett till företag som anordnar festivaler, har flera olika samarbeten och frilansar även som journalist. Är alltid stressad och känner starkt behov av att träna för det är min enda ”paus” från allt. Kommer aldrig vara nöjd..
Känner igen mig så mycket i det här! När jag en period mest betade av saker, utan att känna att jag fick nåt gjort för var i ”nästa grej” redan, föreslog min psykolog att jag skulle skriva upp vad jag gjort, som en omvänd to do-list. Hade den framme så jag kunde se den. Det gav perspektiv och när jag såg allt så konkret kunde jag glädjas åt att jag klarat av mycket. Sen övar jag, men är inte riktigt där än, att även glädjas och njuta av framgångar. Jag ska prova att avsätta 1 tid i veckan och gå igenom/skriva ner allt bra som hänt. Tror det är lagom för mig att börja så med målet att kunna stanna upp dagligen. Skulle vara jättefint om du vill dela med dig mer om det här! Kram!