Backstagebilder från plåtningen med Alexandra och Hannah till Plaza Kvinna i måndags.
God Morgon mina vänner! Hur mår ni idag? Själv mår jag bra men är väldigt stel i ryggen efter gårdagens ryggpass. Var första gången jag besökte gymmet på över 1,5 vecka igår, wohoo.
Jag var ju aktiv under Portugal resan med att surfa men det kändes att jag inte tränat med vikter på ett tag.
Sedan var kroppen också svag då jag haft någon form av matförgiftning med feber sedan lördags kväll, så där av har jag inte tränat sedan jag kom hem heller.
Jag vet att många av er känner en ångest och panik över att vara sjuk då ni missar träningen. Jag förstår er då jag själv också haft det tidigare. Men försök att slå bort de här tankarna då det bara är dummheter. Vila ordentligt tills ni är friska och skippa den här dumma ångesten. Er kropp behöver all energi åt att bli frisk och återhämta sig, så vila tills ni är friska och krya och kan komma tillbaka och köra all in istället!
Är ni noga på att lyssna på kroppen när ni är sjuka? Får ni ångest eller panik över att vila när ni är sjuka? Berätta för mig.
Jag är försiktig när jag är sjuk och väntar på att bli frisk. Ibland är förkylningen så långdragen (som den är just nu) och då vet jag att jag till slut får panik för jag vill TRÄNA! haha Jag bara ”drömmer” om vad jag ska träna när jag väl blivit frisk igen. Men inget blir ju bättre av att jag skulle börja träna för tidigt.
Så fina bilder i inlägget!
Tack snälla 🙂 <3
haha jag förstår dig, det börjar klia i benen efter ett tag. '
Krya på dig! Kramis
Hej Ida! I veckan opererade jag mitt korsband vilket betyder att jag kommer att få ta det väldigt lugnt med träningen under en längre tid. Vanligtvis tränar jag uppemot 6 träningspass i veckan och kommer nu få en otrolig abstinens av att inte få sätta min kropp i rörelse. Tänkte höra om du kunde ge mig lite tips på hur jag skulle kunna träna då jag inte kan använda benen i olika övningar. Tänker främst på gym och övningar med egen kroppsvikt? Det skulle vara kul om du kunde inspirera mig hur jag kan lägga upp min träning framöver ☺/Paulina
Hej paulina! Oh jag förstår. Har haft 2 vänner ochen klient som dragit av korsband och det är så viktigt här med rätt styrketräning och rehab. Följ alla instruktioner din sjukgymnast ger dig. Men min klient körde hon sjukgymnastiken och när hon fick lov av sjukgymnasten så började vi träna styrka och körde då mycket cirkleträning med olika syrkeövningar som ej belastade eller gjorde ont i knäna. Här är det bäst att känna efter själv vad som gör ont och inte. Efter ett tag kunde vi lägga in boxning som pulshöjande och sedan cykel och crosstrainer. Så se till att följa sjukgymnastens träningsprogram och fråga denna när du får lov att utmana knät mer så du inte skadar eller gör läkningen långsammare. Lycka till och krya på dig. Kramis
jag är sämst att lyssna på kroppen, är rädd att man ska ”tappa” allt man byggt upp och kämpat sig till om man vilar några dagar. Men försöker tänka: hur mkt får jag ut av att gå och träna halvdant när jag är sjuk? :/
http://www.isabyl.blogg.se
Jag förstår dig och bra att du tänker efter. Det tar ett tag att lära sig lyssna <3
Jag tycker också det är svårt att bara låta kroppen vara och få vila. Får dåligt samvete, även om jag vet att kroppen tar skada av att träna när man är sjuk. Ska försöka bli bättre på just denna punkt.
http://erikacao.blogspot.se
Härligt att höra! ta hand om kroppen <3
Jag har haft ångest förut när jag inte kunnat träna på grund av olika skäl. Minns till och med när jag började gråta en gång för att jag inte kunde träna. Men så är det absolut inte längre, nu när jag är mer insatt i allt vad träning heter. Jag vilar så fort jag börjar känna mig sjuk, för jag känner min kropp så väl att jag ändå inte skulle kunna ge 100% ifall jag inte är helt frisk och är taggad på att träna. Mitt motto är att varenda styrketräningspass ska bli det bästa och därför tränar jag bara när jag är jättemotiverad och taggad (vilket jag i princip alltid är, haha). Dessutom kan det vara dra för både kropp och själ att vila från träningen lite extra (typ en halv vecka) för då brukar man oftast komma tillbaka starkare och ännu mer motiverad att träna. 😀
Åh vad härligt att höra! Helt rätt inställning, du har fattat det här! Stor kram på dig!
Inte jättebra på att lyssna på kroppens signaler, när man spelar ishockey på en hög nivå tappar man extremt mycket under bara en veckas tid. Att ta sig tillbaka är ett mindre helvete 🙂 haha. Det värsta jag gjort är att spela en match magsjuk, vi var kort om spelare och det är nog bland det värsta jag gjort 🙁 Man k’nnre press från tränare och lagkamrater likaså det dåliga samvetet…
Men gud! Du kan inte spela när du är magsjuk eller annat sjuk. Vad är det för tränare?! Snälla fina du du måste vila om du är sjuk för det är livsfarligt att träna vid sjukdom. Du måste alltid sätta din hälsa i första hand. Jag menar är verkligen en match viktigare än din hälsa?
Hej Ida! Vad kul att du tar upp det där med ångest..
Jag har nämligen blivit utbränd nu efter den hektiska vårterminen och märkte för ungefär en månad sen hur kroppen blev helt orkeslös och utmattad. Jag fick sluta gymma 4-5 gånger i veckan för att kroppen helt enkelt inte kunde återhämta sig som vanligt. Jag har blivit så dålig att det ofta är svårt för mig att ens gå en medellång promenad utan att börja må riktigt bedrövligt. Det ger mig så klart väldigt mycket ångest, eftersom jag är van vid att gymma så ofta jag bara kan. Jag vill inte förlora allt jag jobbat för. Om jag nu gymmar så blir jag dagen efter så utmattad att jag går in i någon slags depression i flera dagar efter. Jag vet inte vad jag ska göra, vill så gärna träna och ge mitt allt!!
Det sägs att träning ska hjälpa en att återhämta sig från utbrändhet, men i mitt fall så är gymmet en del av anledningen till att jag slitit ut mig och min kropp. Har du någon som helst råd på vad jag kan göra för att få tillbaks min styrka och energi? Yoga kanske? Hur måste man träna för att inte bygga men behålla de muskler man har?
Tack för din tid!
Kram,
Ida
Hej fina Ida och tack för din kommentar!
Vad tråkigt att höra men du kommer komma ur det här. Din kropp har helt enkelt fått för mycket just nu och den behöver vila. Jag tycker du ska bryta de mönster du haft och fokusera på annan träning och skippa stressen om att tappa muskler mm. Herregud det är bara muskler och så fort du bestämmer dig Jag tror absolut att yoga och meditation kan vara ett väldigt bra alternativ. Man lär sig andas, tränar rörlighet, styrka och balans samtidigt som man kommer närmare sig själv. jag startar varje dag med 15 min yoga och det får mig så mycket lugnare. har du inte tillgång till en studio så rekommenderar jag verkligen yogobe som jag kör med varje dag. Jag personligen gillar att kunna yoga hemma och vilken tid jag vill, på det viset slipper man ett stressmoment att passa tid till klassen. Tidigare har man fått en gratis månad på yogobe.com om man angav koden: idawarg Vet ej om den funkar fortfarande men testa. Lyssna på din kropp och ge den den återhämtning den kräver. Stor kram på dig
Hej Ida!
Stort tack för ditt svar. Jag förstår det du säger och ska försöka bli av med hjärnspökena som inte vill förlora muskler. Bara det skulle ta bort ett stort stressmoment. Jag ska också kolla in yo gode då jag tror att det skulle passa mig! Och tack för ikväll. Att få dansa och träna med er handledning var verkligen vad jag behövde för att få lite ny livsglädje. Jag hoppas du har det bra och önskar dig all lycka med ditt nya samarbete på imactive och allt annat du har för dig. En stor, stor kram till dig! Vi hörs! // Ida
Jag är superdålig för tillfället i influensa, men träningen är faktiskt det sista jag tänker på just nu. Så himla skönt då det länge varit tvärtom. De där dumma tankarna försvann i och med att jag slutade styrketräna (vilket bara var en enda stor press då jag inte alls tycker det är roligt) och började köra yoga/pilates till 100% istället. Det har gjort mig mycket mer stabil mentalt och fått mig att inse vad som är viktigt i livet!
Åh vad härligt att höra. Både Yoga och pilates är grym träning och väldigt bra för att komma närmare sig själv <3
Jag har enorm ångest. Håller på att komma från min anorexia & börjat få träna lite smått, det där med träning har liksom alltid varit min grej och representerat mig, förut tränade jag i princip varje dag, jag älskade det! Men när gymmet blev ett tvång var det inte lika kul, nu är jag i princip frisk & jag älskar träningen igen av en god anledning, inte för att bränna kalorier, jag tycker bara att det är himla kul! Men mina föräldrar vågar inte släppa mig, dom vet att jag har stora mål inför träningen & om jag ska börja exprimentera med dom själv så kan det lätt bli fel, vet inte hur jag ska vinna tillbaka tilliten, det tar ju sån tid, kan det inte bara gå lite snabbare? Du är en stor förebild Ida, verkligen, uppskattar dig & din blogg någonting enormt, du verkar helt underbar verkligen! Kram på dig
Hej Julia och tack snälla för din fina ord, de värmer verkligen <3
Vad härligt att höra att du börjat älska träningen. Jag vet hur det är med föräldrar och det är bara att fortsätta visa för dem att du håller allt på en hälsosam nivå och tränar för att det är kul och för att du mår bra så kommer de tillslut lita på dig. Deras oro betyder bara att det bryr sig väldigt mycket om dig så försök att vara tacksam och ha tålamod även om det kan vara lite jobbigt ibland. 🙂 Stor kram på dig
Det är jättebra att du tar upp detta ämne Ida! Jag har själv nyss varit förkyld, och ångesten över missad träning kom som ett brev på posten. I vanliga fall kör jag på ändå, men denna gång bestämde jag mig för att faktiskt vila, främst för att kunna springa Tjejruset (Gotlands version av Vårruset), vilken jag också gjorde, med personlig rekord, men också för att jag fick en tankeställare. Vilken är min relation till träning, om jag får ångest över att missa två-tre träningspass? Det är nog bra att utmana sig själv med att vila ibland. Det är som du säger; man måste lyssna på kroppen, den vet ju bäst! Tack för en bra blogg finaste Ida! Kram från lisa.
Hej Lisa och tack för din kommentar! Vad skönt att höra att du vilade, din kropp kommer tacka dig. När man får ångest över missad träning bör man ta ett steg tillbaka och tänka efter. Det är bara dummheter! Ta hand om din kropp och träna när du är frisk och 100%peppad istället! Lycka till på tjejruset! Kram Ida
jag är inte alls bra på att lyssna på min kropp när jag är sjuk. Och är ett levande exempel på att det inte alls är bra, då jag fick hjärtmuskelinflammation och kände av det extremt under en handbollsmatch och sedan åkte till läkaren och blir skickad till akuten.. Jag är alltså väldigt dålig på att lyssna på kroppen och vill absolut inte vara borta från träningen. Men efter sjukdomsattacken så får jag mycket hjälp av nära och kära att hålla mig undan från träningen när jag inte är helt frisk. Så, man lär sig av sina misstag! Vill ju abslut inte att det händer igen, då man oftast inte överlever en sådan hjärtmuskelinflammations attack.. skrämmande men sant!
tack för din kommentar och vad bra att du fått upp ögonen och lyssnar! jag vet hur svårt det kan vara ibland då jag är en person med hög smärttröskel och märker liksom inte ibland att jag är sjuk eller skadad. Nu när jag vet det försöker jag vara extra försiktig om jag ens känner mig lite hängig. Ta hand om dig fina du! Kramis
Jag kan nog säga att jag är riktigt dålig på att lyssna på min kropp när jag är sjuk! Måste ändå säga att det har blivit bättre efter jag slutade med lagsporter, men det är fortfarande svårt att inte träna! Bara att känna att den där eländiga förkylningen är på G gör att jag får ångest, hemskt men sant!
Tack för ett jättebra blogg!
Ja jag förstår dig men bra att du blivit bättre! Kroppen kommer tacka dig! Kram Ida
Nu har jag tänkt gå till gymmet två dagar, tagit på mig kläderna och allt, för att sedan känna efter i halsen och tänka att ”fan, nej… bättre att vila en dag extra” vilket jag är stolt över! En kort fråga – jag har nyss erkänt en släng av ortorexi för mig själv och undrar vart man vänder sig när man söker någon att prata med? Vårdcentralen? Hjälp känns så jäkla långt bort. Det känns som om de inte kommer förstå varifrån man kommer ifall de själv inte har varit i ”träsket”, förstår du mig? Jag vet att dessa frågor ligger dig varmt om hjärtat, därför jag söker mig till dig. Var kan jag få, face to face, hjälp med ortorexi?
Inte för att vara sådan men jag är besviken över uteblivet svar.
Hej Maria och ursäkta mig, jag har helt missat din kommentar. Jag förstår att det inte känns lockande att vända sig till vårdcentralen och jag har inte så stor koll på vart man annars kan vända sig. Jag har tänkt skriva ett inlägg om ätstörningar inom kort och ska då fråga alla läsare om de vet något tips på vart man kan vända sig så håll koll. Jag vet att många andra är i din sits och när jag själv var där så var inte vårdcentralen ett alternativ för mig heller. Håll koll i bloggen framöver så hoppas vi på bra svar. Kram på dig