Vänner, jag får dagligen mail och kommentarer från er och ofta beskriver ni att ni väldigt nedvärderande ord om er själva vilket gör mig ledsen. Tyvärr är det väldigt vanligt att man har höga krav på sig själv och att man aldrig berömmer sig själv.
Denna pressen leder ofta till ett osunt beteende kring mat och träning och det vill vi bort från. Igår fick jag denna kommentar från en av er läsare och jag vill jättegärna dela med mig av den för att jag vet att många av er är i samma situation och känner lika och jag hoppas att ni kan inspireras av denna tjejen. tck fina du för att du delar med dig <3
”Hej ida! Vill tacka dig för en super blogg!! För ett år sedan började jag dieta och träna väldigt hårt ( mitt mål var att minska fett och bygga muskler ). Väldigt fort gick det till huvudet, skippade lunchdater, cafedater, hade inte tid med vänner familjen, allt fokus var på mat och träning! Blev inte ens något gott till helgen, åt jag fel eller missade en träning mådde jag skit. Under hela denna prosess tyckte jag att jag var fet och ful, fast jag nådde mitt mål ( nådde mitt mål 5 månader tidigare än räknat ) tyckte jag ändå att ” nej bättre kan jag “. Tills en helg då allting svartnade, jag var så svag på fredagen men tvingade mig till gymmet, på lördag likaså. Direkt jag stod upp svartnade allt, kunde inte göra något på hela helgen, var som en ur tårkad trasa, DÅ insåg jag att något var fel! MEN det var för sent.. Blev sjukskriven, fick inte träna, inte dieta, började mitt nnya liv att bli frisk.. Jag var så slut så genom trött så svag helt enkelt. Jag var som i en dröm dagarna i ända. Nu har det gått över 1 år och har gått upp till min normala vikt ( då jag var som värst vägde jag 54 kg och hade muskler som jag faktist var okej nöjd med ) äter sunt tränar 3 ggr i veckan istället för 7. Har ingen ångest över maten och träningen. För första gången är jag lycklig i min kropp, jag hatar inte mig själv mera! Jag föll i fällan ” du skall vara perfekt, du skall ha massa muskler för att vara något, vara smal och väga lite “. Första tiden var så svår så svår! Därför vill jag skriva till dig för du har varit en stor hjälp fast du inte vet av det. Du skriver om träning och hälsa MEN skriver alltid : kom ihåg du är vacker som du är, och att man skall inte träna för mycket m.m. din blogg har varit en stor hjälp i min tillfrisknad!! Så massa rosor till dig Ida!! Tusen tack från botten av mitt hjärta!! kan äntligen säga : jag är stolt över mig själv, jag är lycklig i min kropp, JAG MÅR BRA!! Kramar”
Jag känner igen mig lite i den texten.. Jag har varit deprimerad och hatat min kropp. Men när jag började må bättre från deprisionen (hatade fortfarande min kropp) så fick min kille mig att börja gymma. I början gjorde jag det ändast för att ändra min kropp, men tillslut så skadade jag mig. Fick börja om, men denna gången var det annorlunda. Det blev kul att träna, att känna sig stark. Jag blev intresserad av hälsa och träning. Idag mår jag BRA och jag tränar för att jag älskar känslan i slutet av ett pass när svetten rinner. Jag äter bra, för att jag märker att min kropp mår bra av det, men är jag någon dag sugen på glass då jäklar äter jag glass! jag älskar min kropp idag, jag är stark och lycklig! 😀
Hej! Undrar bara om det går att bli riktigt vältränad utan att förlora hela brösten och vad man i så fall ska tänka på..? Tacksam för svar! Kram 🙂
Man kan fortfarande öka i muskelmassa och ha kvar brösten. Det är när man minskar på fettprocenten som brösten lätt ryker. Går tyvärr inte att styra vart fettet ska försvinna från.
Jag håller med henne till hundra procent, du skriver och påminner oss läsare om så bra saker hela tiden. Vi ska vara oss själva och det är så vi är så perfekta vi kan bli. Vi är alla vackra och unika hur vi än är och ser ut!
http://www.healthymaja.devote.se
Känner verkligen igen mig i den här texten. Har också vart helt inne i att förbränna fett och bygga muskler. Som tur var gick inte mitt så långt att jag blev utbränd men jag mådde ändå fruktansvärt dåligt under den här perioden och tyckte inte att jag själv dög på något sätt… Idag har jag kommit så långt att jag kan se mig själv i spegeln och tycka att jag ser fin ut och det känns så himla skönt! Läs mer om min resa hit på min blogg.
Tack för att du uppmärksammar detta så kanske flera med samma problem kan få hjälp att tänka om 🙂
http://visionofnutrition.se/2014/november/livet-ar-for-kort.html
Vilken fin story!
Instämmer helt med Julia:
”Tack för att du uppmärksammar detta så kanske flera med samma problem kan få hjälp att tänka om”
Jag håller med,
Livet är fört kort för att hata sig själv!
Är man missnöjd med något ska man antingen:
1. Göra något åt det eller 2. Acceptera situationen och gå vidare med livet och fortsätta älska sig själv hur man än är!
Livet blir 1000 gånger roligare när man får dela det med någon man älskar och älskar man sig själv blir ju livet kul, enkelt!
🙂